En framtidsfråga för socialdemokratin

När så den politiska firmafesten dragit igång kommer äntligen något vettigt. Samtliga medier rapporterade igår att Lena Sommestad föreslås som ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. I mina ögon är det mycket glädjande av många skäl!

För det första är Sommestad en mycket kompetent person. Jag argumenterade varmt för henne som partiledare för arbetarepartiet men det var nog att gapa efter lite mycket, partiet var nog knappast redo för en kvinnlig intellektuell av Sommestads rang.

Det andra skälet är just det. Sommestad är intellektuell. En professor i ekonomisk historia med gedigen erfarenhet, inte bara inom detta område utan även på många andra. Men en intellektuell som är van att göra sakliga och verklighetsförankrade analyser av samtid och dessutom se ett steg längre än den senaste opinionsmätningen är exakt vad socialdemokratin behöver. Att Sommestad dessutom råkar vara historiskt skolad är i mitt tycke ett extra plus, inte därför att jag själv studerar historia, utan för att historiker oftast har en förmåga att se att det samhälle vi lever i inte nödvändigtvis är det bästa, eller att det för den delen är slutet på den historiska utvecklingen utan bara ett steg på vägen. Något som partiet verkar ha glömt…

Det tredje skälet är kanske det viktigaste. Det socialdemokratiska partiet har under Nalin Pekgul stagnerat. Från att vara ett pådrivande och radikalt förbund som faktiskt varit en frisk och progressiv kraft har det blivit anonymt och intetsägande. Vilket på ett sätt är fullständigt logiskt med tanke på ordförandeskapet, men samtidigt märkligt.

Kvinnoklubbarna har jag tyvärr dålig koll på, men i Växjö är det framför allt S-Kvinnor som driver ideologi och politik och för Växjö Arbetarekommen framåt i progressiv riktning!

Det borde vara så även inom partiet. För kvinnor blir könsförtrycket ofta avsevärt mycket mer tydligt än klassförtrycket blir för merparten män inom partiet (som numera råkar tillhöra mellanskikten i stora portioner) vilket naturligt radikaliserar. I de fall män går åt höger och slipar av kanterna på vad som borde vara en framåtskridande, progressiv och radikal förändringsrörelse behövs kvinnoförbundet som en motpol.

På kvinnoförbundets hemsida kan man läsa att:

S-kvinnor är socialdemokratiska feminister som ställer klasskamp och könskamp sida vid sida.

Min tro och förhoppning är att kvinnoförbundet med Lena Sommestad som ordförande verkligen kommer att vara detta också. För det behövs, verkligen!

 

This entry was posted in Socialdemokrati and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>