Krisen handlar om inkompetens, men också mycket mer!

I dagens nätblaska skriver Katrine Kielos om att Juholt-gate handlar om politisk inkompetens inom den socialdemokratiska maktapparaten.

Kielos skriver bland annat att:

”Haveriet handlar om ­inkompetens. Om oförmåga att skapa en politisk maskin där kompetenta människor kan göra sitt jobb.”

Men Kielos konstaterar också att:

”Några röster har det senaste dygnet höjts om att Socialdemokraternas kris är en strid mellan höger och vänster. Det är fel.”

Om det nu råkar vara fel skulle jag vilja påstå att Aftonbladets problem inte nödvändigtvis inte är att deras reportrar missade tentan i källkritik eller för den delen inte kan läsa innantill. Problemet är att Aftonbladets ledarredaktion saknar analytiskt skarpsinne. Den analys som Kielos gör är nämligen lika trubbig som den politiska ledarstab hon skriver om.

För den som har studerat socialdemokratins historia på ett djupare plan än via wikipedias artiklar vet ju självklart att bilden är långt mer komplicerat tidigare. För den som studerat socialdemokratins historia lite närmare vet att det finns en inneboende konflikt mellan höger och vänster, mellan stad och land och mellan idealism och karriärism. Den har alltid funnits där och den behövs på många vis därför att konflikter testar och prövar  idéer och tankar och leder fram till en bättre politik. Konflikter baserade i de olika falangerna kommer och går, från anarkister mot marxister till förnyare mot traditionalister. Från höger till vänster.  En socialdemokrati utan en höger-  och vänsterflygel är dömd att dö sotdöden.

Vad som däremot inte behövs, och det är på den här punkten Kielos helt verkar sakna insikt, är den typen av karriärism som präglat socialdemokratin i allmänhet, och ungdomsförbundet i synnerhet, de  senaste 20-30 åren. För den tydliga maktförskjutning som skedde i och med de ekonomiska kriserna på 1980-talet gjorde att en mer högerorienterad socialdemokrati blev modellen. På 90-talet kom tredje vägen som den allenarådande dogmen och parallellt med detta blir socialdemokratin på allvar en trappa för de som önskar göra en politisk karriär i första hand och förändra världen i andra hand. Det är ur denna förändring den stora konflikten i SSU har en av sina bottnar och på så sätt hänger även denna ihop med den ledarstab som finns runt om Juholt. Kielos väljer att raljera om detta på ett så dumt sätt att jag nästan får magsår av det. Att maktgrupperingar skulle kunna ha nåt att göra med konflikter och läckor och rykten är förstås inget som sansade människor kan tro på eller?

Vad Kielos missar är att den karriärkultur som växte fram i partiet under 1980-talet och SSU än tydligare under 1990- coh 2000-talet varit direkt destruktiv. För där tilläts den politiska dominansen från den sidan att ägna sig total repression av den andra vilket inte bara ledde till att den ena halvans framtida ledare aldrig fick möjligheten att bli en del av partiets maktapparat. Politisk rättrogenhet prioriterades framför kompetens och många duktiga och drivna politiker i framförallt SSUs vänsterflygel fick aldrig möjligheten att prövas. Anställningarna till förbundets ombudsmannaplatser sköttes på basis av vänskap och politiska lojaliteter, inte kompetens. Detsamma med rekryteringar till övriga uppdrag inom arbetarrörelsen. På så vis gick partiet miste om en hel ledargeneration då många i SSUs vänsterflygel helt lade ner sitt politiska engagemang.

Och rekryteringarna till ledarstaben på Sveavägen sker i stora stycken via ungdomsförbundets ombudsmannakader.

Så att påstå att krisen handlar om ”inkompetens” må vara korrekt. Men det är också lika korrekt som det är inkorrekt att påstå att det inte är en stid mellan ”mellan höger och vänster” eller att skriva tramsiga blogginlägg om att de som refererar till SSU-konflikten är ”foliehattar”. Men det är också att förenkla för det handlar också om en strid mellan idealism och karrärism, kanske ännu mer.

Elisabeth Anderberg , nyhetschef på Sveriges Radio Kronoberg, undrade i ett tweet förra veckan om lokala politiker är mer skötsamma eller om medierna helt enkelt har större överseende. Jag tror svaret egentligen är ganska enkelt. De som inte strävar efter en poltiskt karriär blir i många fall kvar på en lokal nivå eftersom de inte är beredda att använda de vassa armbågarna. För den som tycker att politiken är viktigare än det forum den utspelas i blir det inte lika viktigt att jobba som ombudsman på SSU eller politisk sakkunnig på Finansdepartementet. Striden inom socialdemokratin blir på så vis inte bara en strid mellan vänster och höger utan också en strid mellan stad och land. Men framförallt: Mellan idealism och karriärism och där Kielos, där har du kärnan till inkompetensen i ledarstaben!

 

 

 

This entry was posted in Blogg, Socialdemokrati and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>