Att bygga ett klassamhälle

Denna veckas brännande fråga i svensk politik har varit frågan om utökade RUT-avdrag. Regeringen vill så klart, i vanlig ordning, underlätta för att låta de som har råd att köpa sig fördelar. För den som har råd att lägga ut lite drygt 140 000 går det att köpa sitt barn ett helt extra skolår, om man så önskar.

En fortsatt och utvecklad klasspolitik alltså.

Det kan tyckas att det bara är att underlätta för fler att köpa sig hjälp. Så är det självklart också, men vän av ordning borde i det sammanhanget fråga sig om det inte vore mer välanvända pengar att istället satsa på att bygga en skola där fler slipper tvingas till extern läxhjälp. Det gör dock inte Alliansen, dels för att de inte är intresserade av det och dels därför att det helt enkelt är enklare att låta någon annan ta ansvar, då slipper man också ta ansvar för konsekvenserna. Alliansen fortsätter alltså sitt idoga arbete för att ytterligare förstärka och fördjupa ett allt tuffare klassamhälle.

Och avregleringshysterin inom skolan fortsätter. Utöver kampen för privat läxhjälp fortsätter också, den allt mer desperata, kampen för att regeringens kompisar bland Sveriges riskkapitalister ska få fortsätta plocka ut obegränsade vinster på skattefinansierad verksamhet (hur var det med ansvarsfull skattepolitik?).  Rätten att plundra skolor och sjukhus på skattepengar fortsätter alltså vara en grundbult i Alliansens ekonomiska tänkande, för en fungerande marknadsekonomi kräver ju självklart att rätten till vinst på skattepengar måste försvaras.

Det vet ju alla.

Utom väljarna. För inte ens de borgerliga väljarna gillar ju den sortens politik.

Att Socialdemokratin dessutom i samma andetag, som de borgerliga väljarna går mot den borgerliga politiken, försvarar den. Det är för mig ett mysterium. Jag hoppas få chansen att ifrågasätta såväl Löfvén som andra företrädare på den punkten under partikongressen 2013.

Hur som helst. Effekterna av det system vi nu ser kommer knappast som en överraskning. Det var många av oss som redan efter några års ”valfrihet” i skolan började ana problematiken. Jag själv argumenterade mot friskolor under min tid som aktiv i SSU så tidigt som 1997. Argumenten då var att det skulle leda till ungefär… dagens situation.

Jag vill dock inte förhäva mig och hävda att jag var först. Det var jag inte! Exempelvis Sven Ove Hansson skrev 1995 i sin pamflett Leve Socialismen! (Tidens förlag, 1995) att:

1995, långt innan vi såg effekterna av friskolesystemet, skrev Sven Ove Hansson följande i sin lilla skrift ”Leve Socialismen”:

”Vardagsjämlikheten är fast rotad i den svenska kulturen. Vi vill inte stå med mössan i hand för direktören igen som våra förfäder gjorde. Men om  vi inte aktar oss kan vi få en glidande utveckling i riktning tillbaka mot större skillnader ”mellan folk och folk”. Om skolorna skulle börja segregeras, så att fint folks barn igen ska börja gå i finare skolor, går vi obevekligen mot ett samhälle med större klasskillnader.

Känns det igen? Det är där vi är idag, med fortsatt växande klyftor. Ökande segregation i skolan, minskade resurser, privata företag som tar över mer och mer av det som borde skötas av det offentliga för att garantera en bra skola, inte bara för barnen utan också för samhället.

Och i stora stycken försvarar socialdemokratin detta.

This entry was posted in Socialdemokrati and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>