Pagrotsky och nyspråket

Det var nog många socialdemokrater som satte morgonkaffet i halsen igår till Leif Pagrotskys uttalanden i DN. Och inte undra på det.Pagrotsky har under mer än ett år jobbat med en översyn av partiets skattepolitik och vi var nog många som förväntade ett resonemang om utbyggd välfärd och återtagandet av social utjämningspolitik, men icke!

Istället nöjer Pagrotsky sig med att kritisera borgerlig politik för att… ja just det, bekräfta den. Tydligen saknas ”parlamentariska förutsättningar” för att förändra skattesystemet och att människor vant sig vid avdragen.

Men för det första är det högst osäkert om RUT verkligen minskat svartarbetena och för det andra såtr det klart för var och en som kan tänka en rak tanke att det naturligtvis är omöjligt att uttala sig om det, eftersom det inte förs statistik på antalet svarta jobb. Retorik alltså, feg sådan dessutom. Att dessutom fiffel ska mötas med skattesubvention ter sig mina ögon otroligt märkligt, men Pagrotsky och Lööf kanske har någon gemensam tanke i det?

Inte heller den jobbskapande effekten är särskilt säker. Andelen nya jobb som verkligen skapats av RUT är svår att beräkna, men klart är att det inte är några större mängder och att effekten är gravt överskattad. Ytterligare tankefel i sammanhanget är just de ”många människor [som] har vant sig” vid RUT. Inte nog med att det faktiskt bara rör sig om 3,3 procent utan det rör sig framför allt om de rikaste procenten.

Pagrotsky har alltså inte bara fel på så gott som alla punkter utan innebär också ett hinder för en socialdemokratisk framtidspolitik. För att kunna bedriva en progressiv politik för omfördelning och social rättvisa krävs nämligen pengar. De pengarna vill inte Pagrotsky att vi ska ha. Istället ska vi fortsätta stryka de översta procenten av samhällets elit medhårs. Det smakar illa i munnen.

En sänkning av skatterna för de grupper som i dag inte omfattas av jobbskatteavdragen kan få positiva effekter för ekonomin i stort, menar Pagrotsky

Utredningen har också fått mycket, rättmätig, kritik. Exempelvis menar Karl-Petter Thorvaldsson att de stora frågorna saknas, vilket han rubricerar som märkligt eftersom ”Vi trodde det var utredningens uppdrag”. Dessutom påpekar Thorvaldsson att det saknas förslag på ”hur vi ska öka rättvisan”. Jag tycker det är befriande att det äntligen är tunga socialdemokratiska namn som vågar kritisera den mer och mer undfallande linjen som socialdemokratin tar.

Gustav Möller lär ha sagt att det enda sättet vi kan få folk att acceptera en socialistisk politik är genom att visa att människor faktiskt tjänar på den. Säkert är det så, men om vi inte ens försöker, utan ständigt backar och accepterar det ena efter det andra borgerliga förslaget, hur ska vi då kunna göra det? För att kunna visa på ett alternativ krävs i alla fall en ansträngning att formulera den.

Politik är att vilja. Politik är att göra. Men politik är tamejfan inte att låta bli. Det är icke-politik. Att vi, som en gång världens mest framgångsrika reformistiska rörelse, ska ägna oss åt det, det är ovärdigt och närmast genant!

Leif Pagrotskys formulering av ordet ”ny” får en närmast Orwelliansk klang då begreppet ”ny” istället för att innebära förändring, eller utveckling bara blir ytterligare en synonym till ”ingenting”, tragiskt.

Eller som Orwell skulle formulerat det; Dubbelplusbra

This entry was posted in Socialdemokrati and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>