Funktionssocialism och mustascher…

Idag är det tre dagar sedan Håkan Juholt blev vald till vår nionde partiordförande. Det var omtumlande dagar i Stockholm. Inte bara för att jag var ny som kongressombud utan för att jag faktiskt upplevde något som jag aldrig upplevde under mina fem SSU-kongresser.

Glädje.

För det var en glad tillställning. På så många sätt. Inte bara för att vi faktiskt valde en socialdemokratisk partiledare som faktiskt känns som en ledare för framtiden. En ledare som faktiskt kan avsluta den ökenvandring som varat, om inte 40 år så väl 20. Utan att vi faktiskt valt en ledare som verkar genuint intresserad av att lyssna på medlemmar och människor och som dessutom verkar stå politiskt en bra bit ifrån den politiska inriktningen som varit dominerande under Sahlin.

Jag kände också glädje inför alla de kloka människor jag fick höra ifrån talarstolen. Mest minnesvärt var troligen Peter Gustavsson med sin poesiläsning ifrån talarstolen och den så briljanta Lena Sommestad med sitt kloka och insiktsfulla inlägg om hur socialdemokratin gått miste om generationer av radikala och progressiva ungdomar under de senaste årens politiska utveckling. Båda är för övrigt hemmahörande i Upplands län. Mycket gott verkar komma därifrån.

Men dessa två var givetvis inte de enda. Det vimlade av kloka och genomtänkta inlägg i debatten och ska jag definiera några ståndpunkter som var dominerande så tror jag att det med fog går att påstå att majoriteten av ombuden på ett eller annat sätt ville återreglera elmarknad, järnväg och på ett eller annat sätt stoppa vinstuttaget inom välfärden.

Dessutom. Jag blev behandlad som en människa av partikamrater från andra distrikt. Inte en enda gång blev jag stämplad som barnätande kommunist. För någon som var aktiv i SSU under dess mest konfliktfyllda period kändes det mycket surrealistiskt…

Hur som helst. Tillbaka till Håkan och tillbaka till innebörden av hans val. Det finns en lång rad saker jag faktiskt tänkte på som markerar en brytning med det gamla och en en nystart.

  1. Kulturen. Att Håkan började sitt tal med nästan tio minuters tal om kulturens betydelse och roll som en del av det demokratiska rummet. Kulturen borde ha en särställning hos varje socialist som har som mål att bryta den kulturella hegemoni som borgarklassen har monopol på. Kulturen är ett verktyg och ett vapen. Eller som Håkan uttryckte det:  ”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.”
  2. Social ingenjörskonst. Ett begrepp som kommit oförtjänt på skam på senare år. Vi som läst vetenskapsteori har ofta kommit kontakt med Karl Popper och hans idé om metodologisk induktion (kortfattat – för att något ska vara vetenskapligt måste det ha en bassats som är möjlig att falsifiera). Den här idén ligger i sin tur till grund för Poppers idéer om samhällsbygge, som kortfattat kan säga gå ut på att all form av demokratisk samhällsutveckling måste ske stegvis för att kunna utvärderas och rättas till om den går fel. Något som i sin tur ligger till grund för en stor del av socialdemokratisk reformpolitik. Den här typen av åsikter har närmast varit förbjudna under den nyliberala eran som även förgiftat vårt parti.
  3. Social demokrati. Redan under presskonferensen när Håkan blev presenterad av valberedningen sa han att han var medlem i ett part i som ”är vad det heter” nämligen ”sociala demokrater”. Där vann han mig. Och han återkommer till det hela tiden. I linjetalet dök det upp på flera ställen. Och det är fullständigt logiskt. Därför att Juholt beskrivs som en socialdemokrat till vänster om mitten. Då är det också fullständigt logiskt att han tar upp den tråd som varit en så bärande del av socialdemokratisk ideologi under efterkrigstiden. inom den funktionssocialistiska idén var just begreppet social demokrati en av de tre stöttepelarna tillsammans med politisk och ekonomisk demokrati. Den sociala demokratin ses som ett andra steg där man med hjälp av bland annat sysselsättningspolitik och generell välfärd syftar till att skapa lika rättigheter och möjligheter för alla medborgare. Den sociala demokratin syftar alltså till att ge människor mer maktresurser att styra över sina egna liv. Det är socialistisk frihet, snarare än borgerlig valfrihet!

Men samtidigt. Jag kan inte låta bli att fundera. För om man använder begreppet social demokrati så måste det finnas med, i alla fall i en tankevärld, att det också anspelar på det tredje steget, den ekonomiska demokratin. Finns detta med i den juholtska visionen? Kanske, kanske inte. Ett första steg måste givetvis vara att återuppbygga den sociala demokratin som borgerligheten med stadig hand monterat ned.

Kanske, bara kanske, är det efter det dags att göra ett nytt försök med den ekonomiska demokratin. Det vore inte en dag för tidigt att föra in demokratins ideal i hela samhället.

Oavsett. Jag är nöjd och glad efter dagarna i Stockholm. Efter Håkans linjetal och efter hans avslutning i söndags där han gjorde klart att han var öppen både för ”omreglering och påreglering” och lovade översyn av både pensioner, elmarknad och järnvägar så känner jag mig både stolt och nöjd. Så stolt har jag inte varit över att vara socialdemokrat sedan Persson skällde ut Bildt på bästa sändningstid och det var 13 år sedan…

Kort sagt. Jag känner stora förhoppningar inför framtiden!

This entry was posted in Socialdemokrati and tagged , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Funktionssocialism och mustascher…

  1. Pingback: Reformpolitik och socialism! | En Levande Vilja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>