Analys, vision, åtgärd!

Jag har i ett par av mina tidigare inlägg skrivit om behovet av visioner för den socialdemokratiska rörelsen. Jag har även berört reformpolitiken som nyckeln till en framgångsrik politik. Jag skulle dock vilja påstå att jag själv, delvis avsiktligt delvis inte, missat nyckeln till dessa två. Nämligen samhällsanalysen.

För om man ska ställa saker på sin spets måste varje vision, varje samhällsprojekt och därmed också varje metod och åtgärd komma ur en analys av samhället. Där har socialdemokratin brustit under många år.

Som en parentes vill jag också påstå att det inte bara är ett förhållande som rör arbetarrörelsen utan alla politiska rörelser. Utan en sammanhängande analys blir idén och visionen lidande då politiken istället för långsiktigt mål bara kommer att handla om aktuella frågor och putsande på samhällsfasaden.

Som tidigare läsare noterat anser jag att socialdemokratin tappat sin identitet i och med avsaknaden av ett samhällsprojekt. Det ena följer med det andra. Men detta är egentligen bara två problem på samma sjuka. Det stora problemet är att man i grund och botten saknar en sammanhängande samhällsanalys som faktiskt tar fasta på alla samhälleliga problem.

Varje politisk rörelse måste ha en analysmodell. Socialdemokratins, historiskt använda, är marxismen eller varianter av denna. Det kan verka dogmatiskt att 2011 skriva om just marxism, men en analysmodell blir inte dogmatisk per se utan det handlar snarast om vad man väljer att göra med analysen. Jag skulle vilja påstå att vi inte har någon analysmodell idag.

Nu finns det säkert någon därute som blir upprörd över att jag påstår att de saknar en grundläggande samhällsanalys. Men efter över 20 år i socialdemokratin är det en erfarenhetsgrundad åsikt att den grundläggande samhällsanalysen saknas hos oerhört många av våra företrädare. Det kan givetvis förklaras på många olika sätt. Ett skäl hänger säkerligen samman med den roll som förvaltare av det offentliga samhället som socialdemokratin fått. Då behövs dugliga administratörer, inte ideologiskt drivna idealister. Ett annat skäl hittar vi i ungdomsrörelsen som jag själv är sprungen ur. Under min tid i SSU fick vi inte studera ideologi. Den typen av studier nedprioriterades och kunde saknas helt på förbundets nationella kurser. Vi som ändå studerade, på eget bevåg, vi fick det ena mindre trevliga epitetet efter det andra. Jag minns särskilt tillfället när ombudsmannen satt vid sitt skrivbord och lite föraktfullt, i telefon, uttryckte det som att ”den röda smittan nått Kronoberg”.

Men oavsett om det handlar om en keynesiansk analys av ekonomisk politik eller en marxistisk analys av samhällsutvecklingen i stort så finns det ett stort och obönhörligt behov av en grundläggande analys. Varför?

Svaret är enkelt. Utan en ordentlig analys så är det enormt svårt att sammanställa en ordentlig vision om vad man vill uppnå. Utan en ordentlig analys går det inte att bygga ett trovärdigt eller realistiskt samhällsprojekt. Utan en ordentlig analys är det också oerhört svårt att hitta rätt lösningar eller metoder för det samhällsbygge man vill genomföra, helt enkelt därför att när analysen saknas så är det svårt att se de verkliga orsakerna till de olika samhällsproblem man identifierar som rörelse. Branting, Wigforss, Sträng och Palme visste det, men frågan är om dagens ledare gör det?

Det är också därför det är av så stor vikt med ideologiska studier. Djuplodande och utförliga sådana. All form av studier är bra men de ideologiska studierna rankas av mig som något viktigare, därför att de ge så mycket mer! Att dessutom studera mer än sina egna idéer är också nödvändigt. För mig är det självklart att studera både Marx, Karleby, Bernstein och Axel Danielsson. Men också lika självklart att förkovra sig i Lenin, John Rawls eller andra moderna och omoderna företrädare för såväl socialism som andra. Ideologiska studier ger nämligen inte bara en god grund till samhällsanalys, de ökar förståelse för andras argument och bärkraft och styrka i de egna.

Kortfattat kan man säga att de ideologiska studierna finns för att kunna analysera samhället. Med analysen kan vi formulera både vår vision och vår åtgärd. Utan denna treenighet förloras politiken till krimskrams och löst sammanhållna värderingar som i bästa fall överensstämmer med den rådande politiska partidoktrinen och i sämsta fall leder till undergången för ett parti.

This entry was posted in Socialdemokrati and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Copy This Password *

* Type Or Paste Password Here *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>