Om behovet av visioner

Jag har återigen varit en del av debatten. Talartiden har blivit Förkortad till två minuter så jag fick skära bort en del av mitt ursprungliga tal. Jag delar med mig av mitt tal, bortsett från talarstolsimprovisationen…

Partikamrater!

Vi står inför ett vägval för socialdemokratin. Det är nu vi har möjligheten att göra slut på den Åke vandring vi genomgått de senaste 15-20 åren.

Under många år av nyliberalism och marknadisering har socialdemokratin gått bakåt. Vi har tappat initiativet och förmågan att sätta den politiska dagordningen. Valet i höstas var bara toppen på det isberg vi styrt mot i många år.

I valet fick vi, som kriskommissionen påpekat, en suddig profil och körde fast i enskilda frågor, något som är givet att ske med ett parti som tappat sin ideologiska identitet.

Istället för att diskutera det vi borde gjort hamnade vi i subventionsdebatter, konstlade konflikter mellan höga eller låga skatter och diskussionen om skattetaket.

Och den utveckling som skett borde oroa oss rejält. För utvecklingen har lett till att många av oss gett upp grundidén om vad socialdemokratin är och vad som verkligen gör oss unika.

Socialdemokratin är, eller borde vara, en progressiv rörelse vars syfte är att förändra samhället i en mer rättvis och solidarisk riktning. Det är det som gör oss unika och det som ger oss vårt existensberättigande.

Om vi inte själva ser det som vår uppgift då är vi inte unika och då förlorar vi vårt existensberättigande.

Partikamrater! Tar vi oss inte ur det olidliga tillstånd så ser snart ingen vem som är människa eller vem som är gris. Då kommer vi förlora även nästa val.

Olof Palme talade ofta om det socialdemokratiska samhällsprojektet, det som gör oss unika och det är där vi borde börja. Vi behöver ett nytt samhällsprojekt och en ny vision och där har programkommissionen ett digert arbete framför sig!

För allvarligt talat. Att förvalta ett land, det kan vilken medioker folkpartist som helst göra. Men för att i grunden förändra krävs en frihetsrörelse, det krävs demokratisk socialism och ett socialdemokratiskt parti med självförtroende, självinsikt och en klart formulerad vision!

Tack!

Posted in Socialdemokrati | Tagged , | Leave a comment

A little less conversation…

20110326-112403.jpg

Till tonerna av Elvis Presley lämnade vår partiledare salen. Bejublad. Taktfast applåderad. Hyllad.

Det var länge sedan vi kunde känna så. Det var längesedan vi hade en partiledare som med den ideologiska tyngd, som Håkan idag hade, kunde markera var vi är och var vi borde stå.

Juholts tal var en ideologisk markering mot utförsäljningar och avregleringar. Mot slöseri med gemensamma medel. Mot egoism och trångsynthet. Men inte bara det. Juholt blandade tydligt helhetsperspektiv med detaljer, ideologiskt tydligt samtidigt som han visade på realpolitisk pragmatism.

Han var tydlig när han påpekade att vissa saker inte skulle göras av vinstintresse och han var beredd att såväl ”omreglera” som att ”påreglera”.

Det blir nog bra det här, ökenvandringen är över.

Posted in Socialdemokrati | Tagged | 2 Comments

En skolpojkes funderingar…

20110325-092657.jpg

På tåget mot partikongressen, äntligen på väg!

Jag känner mig som en lite pojke som är på väg mot sin första skoldag. Det är spännande, stort och i ärlighetens namn en aning ogripbart. För snart åtta år sedan hade jag bestämt mig för att lägga ner all politisk verksamhet.

Sårad, sargad och bitter efter alla strider i SSU. Nu blev det inte så och det är jag glad för. I det sammanhanget är jag också extra tacksam för att få bli vald till ombud och få vara med och ”välja” partiordförande.

Hur som helst. Förberedelser och planering sker på tåget. Återläsning av pamfletter, gamla studiematerial om ekonomisk demokrati och socialism. Funderingar om var vi ska och behöver ta vägen och inte minst studier av kriskommissionens rapport.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för i vilken av debatterna jag ämnar vara mest aktiv men det kommer likväl som rapport om det hela.

Det är nära nu. Snart är det dags. Snart smäller det!

Posted in Blandat | Tagged , , | Leave a comment

Plattityder och pamfletter!

Med fyra dagar kvar har jag satt mig in ordentligt i handlingar, kriskommissionens rapport parallellt med högar av arbete och umgänge med familjen. Det är inte direkt som att jag lider brist på aktiviteter eller saker att tänka på när utvecklingssamtal ska planeras och debatter ska förberedas.

Inledningsvis kan jag väl egentligen sammanfatta kongresshandlingarna med Marika Lindgren-Åsbrinks ord ”ljudet av när partistyrelsen begraver kriskommissionens rapport” Även Johanna Graf skriver tänkvärt om den hejarklacksmentalitet som kan sägas genomsyra kongressmaterialet och partistyrelsens handhavande av kriskommissionens rapport.

Själv nöjer jag mig med att konstatera att handlingarna är 28 sidor ”jaha”. Tomt, innehållslöst och fullständigt fullplottrat av plattityder. Ytterst få av de delar som faktiskt verkligen blir belysta i kriskommissionens rapport berörs ens mer än ytligt. Med tanken på den stundtals hårda kritiken så är det oerhört märkligt.

Vad som är ännu märkligare är att det i dagsläget verkar som att kongressen är det enda forum som medlemmarna kommer ges möjlighet till delaktighet i arbetet och diskussionen av rapporten. Om ryktet stämmer kommer nämligen det hela, efter kongressen, hänvisas till partistyrelsens arbete. Inget vidare arbete, ingen vidare diskussion utan endast den inre cirkeln kommer få diskutera. I det fallet blir det en produkt för bokhylla och konferensbord snarare än ett levande material för utveckling och nödvändig reflektion i partiet. Man vill ju inte lägga för stort ansvar på partiets högsta beslutande organ…

…eller som den utmärkta Rebella-bloggen uttrycker det:

”Grattis kongressombud, ni får prata en stund och ”inspirera” en arbetsgrupp som tar    fram ett partiprogram som klubbas utan debatt om två och ett halvt år och som ändå inte betyder ett enda dugg för vilken praktisk politik partiet driver. Sen åker ni hem, och vi i partiledningen fortsätter på exakt samma sätt som förr. För vi vet bäst. Fortfarande. Viktiga saker som beslut om politisk färdriktning kan man helt enkelt  inte överlåta till medlemmarna på en kongress.”

Oavsett den (berättigade) kritik som kommer ges och oavsett den berättigade debatt som inte kommer föras i den omfattning som den borde har jag, som den gamla testuggare jag är, förkovrat mig i lite gammal trevlig ideologisk litteratur.

Jag tänker att eftersom vi står inför en kongress där vi faktiskt borde diskutera den socialdemokratiska idén och modellen mer än någonsin tidigare så kan det vara bra att i alla fall räta ut sina egna tankar innan. Jag är inte helt säker på att tankar och idéer kommer vara bärande i den debatten, om det ens blir en debatt om det, men likväl.

Jag har återigen börjat bläddra i ett av den svenska socialdemokratins mer väsentliga debattböcker i idéfrågor; Gunnar Gunnarssons ”Socialdemokratiskt idéarv” som egentligen bara är en exposé över de källor som ligger till grund för det socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiska visionen. Boken tar upp det mesta från vänsterhegelianism till planhushållning och demokrati. För den som vill förstå den socialdemokratiska idétraditionen bör nog boken ses som ett standardverk och även om den knappast är från igår borde nog en och annan modern socialdemokrat ta och läsa den. Den som inte känner sin historia kan heller inte se sin framtid.

Den andra boken jag åter börjat grotta ner mig i (om än ytligt) är Bo Gustafssons ”I övermorgon socialism”. Boken i sig är väl mest en uppgörelse med Gustafssons förflutna i marxist-leninistisk rörelse och den biten är i sammanhanget ganska ointressant. Boken tar dock upp viktiga diskussioner om mål och rörelse och reformism som tillsammans med hans diskussion om kapitalismens kris är i högsta grad både intressent och relevant (även om den verklighet och de exempel som Gustafsson utgår ifrån må vara inaktuella). Alla böcker som hanterar kapitalismens kriser borde vara aktuella att läsa, alltid.

Slutligen har jag, återigen, återvänt till en av den moderna socialdemokratins skarpaste hjärnor; Anne-Marie Lindgren. Hennes (och Ingvar Carlssons) pamflett ”Vad är socialdemokrati” från 1974. En liten trevlig pamflett som också borde finnas med hos varje ideologiskt intresserad socialdemokrat. Carlsson/Lindgren släppte förvisso en nyare variant på 90-talet, men den är lika tråkig som den gråa färg som pryder omslaget. Mitt råd är att skita i den och läsa den gamla varianten. Då sparar man både tid och möda.

Nämnda duo påpekar att ”socialdemokratin vill söka andra vägar än dem som representeras av …[kommunism och kapitalism]… eftersom vi menar att inget av dem funnit tillfredställande lösningar på problemen om mänsklig frihet, jämlikhet och solidaritet”

Det är där vi borde vara på lördag, mitt i diskussionen om alternativet till kapitalismen och kommunismen, mitt i diskussionen om vad socialdemokrati är. Men lika mycket som vi borde vara där, lika lite tror jag att vi kommer vara där.

Posted in Socialdemokrati | Tagged , , , , | Leave a comment

Även mitten är vänster!

I dagens Expressen presenteras en undersökning där 1362 socialdemokratiska politiker fått uttala sig om färdriktning och blivande partiledning.

Vad som är anmärkningsvärt är att 85% av de tillfrågade svarar att de tycker Juholt/Jämtin måste föra partiet vänsterut, ett anmärkningsvärt resultat måste jag säga!

Först kom kriskommissionens rapport som kan tolkas som att vi behöver föra partiet vänsterut. Sedan kom en ledarduo som är ett definitivt avbräck mot tidigare partiledning och en klar vänstermarkering och nu presenteras denna undersökning. Det presenteras dock inte vilka de 1362 är, men gissningsvis rör det sig om diverse fullmäktigeledamöter och andra lokala ”toppolitiker”.

Vad som är intressant är att liknande tendenser faktiskt brukar bli starkare och starkare ju längre ned i organisationen man kommer. Därför är en undersökning som denna, strax innan en kongress, mycket glädjande!

Jag tillhör själv, som många redan vet, de som tycker att vi defintivt måste föra socialdemokratin vänsterut. Mycket vänsterut till och med om man jämför med nuvarande inriktning. Det vi är i behov av är en klar och tydlig socialdemokratisk politik för rättvisa och jämlikhet. Vi behöver ett samhällsprojekt och en vision om vart vi vill nå och vi måste erbjuda ett alternativ till den borgerliga samhällsvisionen. Jag skulle vilja kalla det socialism, andra väljer säkert en annan definition. Även om vi kanske inte kan klart formulera en bild av vårt slutmål nästa helg kanske det kan finnas en poäng att börja fundera över lite provisoriska utopier. Det kunde ju vara ett första steg i rätt riktigt.

Återigen. Identitet och politik hänger samman. Det är svårt att upprätthålla en socialdemokratisk identitet utan en socialdemokratisk politik. Det är svårt att visa på skillnaden mellan oss och de borgerliga om det enda som skiljer är färgen på slips och knytblus.

Samtidigt ska vi minnas att, med tanke på var socialdemokratin befinner sig idag, även om vi landar i mittenfåran så är det ett stort steg åt vänster.

Ps. Extra kul att även stödet för vår kommande ledarduo verkar vara starkt. Ds.

 

Posted in Socialdemokrati | Tagged , , , | Leave a comment

Prime och bunkern!

Jag har skrivit om ärendet tidigare och kommer därför försöka att inte vara så långrandig denna gång.

Jag skulle dock vilja belysa det faktum att bunkergänget inom socialdemokratin gör sitt yttersta för att påverka den kommande återuppbyggnaden av socialdemokratin på allehanda sätt. Det är ju ett faktum att den enda del av partiet som under valåret bedrev någon form av intern opposition var den yttre högern med, den av svenskt näringsliv sponsrade infiltratörsverksamheten, i PR-byrån Prime i spetsen.

Nu är de i farten igen, eller tja, deras kompisar i alla fall. Isobel Hadley-Kamptz är ute i Expressen och försvarar infiltration och högervridning. Jag kan bara konstatera att Hadley-Kamptz sällar sig till den kohort av borgerliga skribenter som tycker det är dumt med en socialdemokrati som går åt vänster samtidigt som hon försvar högerinfiltrationen.

Det är som man säger, (sär)intresset ljuger aldrig…

Posted in Blandat | Tagged , | Leave a comment

Vi som vägrade bränna böcker…

Jag gick med i SSU 1990. Ordförande i ungdomsförbundet då var en viss Anna Lindh. Jag blev politiskt medveten när Karl-Petter Thorwaldsson styrde och jag formerade min politiska stundpunkt under Niklas Nordström. När Mikael Damberg var ordförande var jag mest arg.

Hur som helst. Under de år då jag verkligen hittade min ideologiska ram var Niklas Nordström ordförande. Jag var ung och intresserad. Jag brann för socialismen och kände att världen var möjlig att förändra. Jag läste det mesta av den ideologiska litteratur jag kom åt och ibland var jag allt ute och seglade.

Poängen var att då fanns det ett brinnande intresse för arbetarrörelsens historia, inte bara hos mig utan hos många unga medlemmar. Vi brann för ideologi och vi brann för rörelsen. Många gånger var det då som vi fick nedlåtande kommentarer, hätska tillmälen och blev aktivt motarbetade på förbundsnivå. Stundtals upprättades närmast en litterär kanon inom förbundet och läste man fel böcker skulle man akta sig för att tala högt, annars fanns risken att man fick skäll från äldre medlemmar eller diverse ombudsmän.

Det är också därför jag inte kan avhålla mig från att skriva det här inlägget.

Nyligen skrev nämligen tidigare nämnde Niklas Nordström en inlaga i Expressen. I sig drällde den med dumheter, men också med fel. Min gamle SSU-kamrat Fredrik Strömqvist påpekade mycket riktigt, i en Facebook-tråd, bland annat att Nordström försöker ”skriva om historien om värdet av kompensationstänkandet på partisekreterarposten” och att Nordström ”fabulerar och bara nästan kan sin egen partihistorik och på detta försöker bygga sin karriär – att fuska eller sova på historielektionerna brukar inte vara någon bra grund om man vill bli partiguru.”

Nu är inte syftet att göra mig lustig över Nordströms okunskaper. Jag har inget emot det, men det är inte mitt syfte. Mitt syfte är att påvisa en kultur som fått frodas inom arbetarrörelsen i många år och som är en del av den problematik som gjort att vi hamnat där vi är idag.

Historielösheten och motviljan mot att fokusera på vår egen ideologi har lett till att vi tappat en nödvändig del av vår identitet och det i sin tur har lett till att det blivit mycket svårare att vara offensiva i en tid som präglats av nyliberala värderingar. Om vi tappar vår identitet och missar vår historia och ideologi så leder det ofrånkomligen till att den grund vi står på när vi formar vår praktiska politik blir svajig och det är då vi hamnar i de situationer som vi hamnade i under valet. Det är då vansinnigheter som skattesänkarrallyt i valrörelsen eller snurrigheterna om skattestopp och liknande efter valet. Fortsätter vi på den inslagna linjen så försvinner vi som rörelse fortare än vad vi anar det.

Det är också därför det är så viktigt att man inte bara förändrar partiordförande och partisekreteraren utan faktiskt gör en riktig översyn över hela verkställande utskottet och även partiexpeditionen. Politik är ingen enmanssport utan ett lagspel och då behövs inte bara kompetenta människor på alla poster. Det behövs också en mentalitet av tillåtande och acceptens. Detta måste ta sin utgångspunkt i vår gemensamma ideologi och detta måste göras med tydlighet.

Den bokbrännarmentalitet som fanns i SSU under 90-talet under Nordström och Damberg finns tack och lov inte i partiet. I och med att vi dessutom slapp Damberg som partiledare kan vi också hoppas att vi slipper den. Men det fordrar också att det gamla bunkergänget och grupperingarna till höger sluter upp bakom Juholt och slutar bedriva den falangpolitik som bedrevs före och under valet.

Vi behöver återvända till socialdemokrati, vi behöver återvända till vad vi är och vad vi behöver vara. För Sverige behöver ett socialdemokratiskt parti som bedriver en socialdemokratisk politik. Det har vi saknat under många år.

Posted in Socialdemokrati | Tagged , , | Leave a comment

Höger är förnyelse, vänster är… ?

I dagens Smålandsposten läser jag en notis som säger att utnämnandet av Juholt innebär ”Vänstersväng och inte den nödvändiga förnyelsen”. Samma inställning verkar delas av såväl Fredrik Reinfeldt, Svenska Dagbladet, Niklas Nordström och den övriga församlade borgerligheten.

Man kan utläsa två saker ur kritiken. Den första är att höger är förnyelse och vänster är föråldrat. Det andra är att högern faktiskt verkar allvarligt oroad.

Och det bör de vara.

För det farligaste som finns för högern är att socialdemokratin återgår till en socialdemokratisk politik. Den kräftgång högerut som kännetecknat partiet under den senaste 15 åren är också ett av de huvudsakliga skälen till vårt minskade stöd. En socialdemokrati som agerar som ett folkparti förlorar sitt existensberättigande och förlorar också sitt stöd.

Det finns ett grundmurat förtroende för den svenska välfärdsstaten, eller som professor Stefan Svallfors uttrycker det: ”kärnpunkterna i den svenska välfärdspolitiken har ett grundmurat stöd”.

Varför då detta motstånd? För det första ska de inte tycka det är bra. Det ligger i borgerlighetens natur att inte gilla vänster, oavsett om det råkar vara kommunister eller socialdemokrater. För det andra önskar det givetvis en socialdemokrati som går åt höger. Deras eget politiska projekt blir så mycket enklare att genomföra på det viset och behovet av oss upphör att vara.

Förnyelse enligt de borgerliga består därför i att gå åt höger. Allt som inte är en högervandring är inte förnyelse, i den borgerliga retoriken. Därför kan vi som parti aldrig genomgå förnyelse enligt borgerliga kriterier och därför kommer vi alltid vara bakåtsträvande enligt samma måttstock. Vi måste vara det.

En socialdemokratisk förnyelse måste alltid vara socialdemokratisk. Vi måste alltid låta förnyelse ta språng ur en grundläggande socialdemokratisk ideologi med ledord som jämlikhet, rättvisa och solidaritet i blickfånget.

Posted in Socialdemokrati | Tagged , , | Leave a comment

Vit rök över Sveavägen…

Så blev det klart! Den nionde konklaven är avslutad. Ut på balkongen kliver Fader Juholt tätt följd av Kardinal Jämtin. Den vita röken över sveavägen ligger tung och tät. Så tät att man endast med nöd och näppe kan ana de grinande ansiktena i de hårda högerdistrikt som fått styra partiet mot undergång de senaste 15 åren.

För det är förändring. Även om processen dit varit vederstygglig och även om spelet närmast liknat just ett påveval så kommer det bli förändring.

Juholt är nämligen något så ovanligt som en traditionell socialdemokrat som verkar tro på social demokrati, generell välfärdsstat och ett starkt samhälle. Bland annat har han gått till ganska hård kritik mot de s.k. förnyarna och under nittiotalets kongresser varit förespråkare av utökad keynesiansk politik. Huruvida han håller denna inställning återstår att se. Att han själv säger sig vara ”vänster om mitten” och dessutom får ansvaret tillsammans med Carin Jämtin, från Stockholms stad, känns både bra och lovande. Det är ett steg i rätt riktning, det är ett steg åt vänster. Lägg därtill en kriskommission som enkelt sammanfattat menade att partiet behövde ett steg tillbaka mot en mer traditionell politik så är det ett väldigt bra steg på vägen.

Och samtidigt är varken Juholt eller Jämtin för vänster för att det ska uppstå konflikter, om inte partihögern så önskar. För vi ska faktiskt minnas att de enda som faktiskt bedrivit öppen oppositionspolitik mot partiet, både före och under brinnande valrörelse, var just partiets högerflygel, ibland uppbackad av näringslivet. Det är nog inte otroligt att den strategin fortsätter med tanke på att Nalin Pekgul (som gjort politiskt karriär av att vara vindflöjel) redan börjat.

Om han är rätt ledare, det vet jag inte. Han tillhörde inte mina favoriter varken från början eller mot slutet. Om det är rätt, det återstår att se. En sak vet vi dock, han har en stilig mustasch!

Posted in Socialdemokrati | Tagged , , | Leave a comment

Kim Jong-Il och SAP!

”Moment 3
Kongressen är partiets högsta beslutande organ.”

Nu börjar det hända saker! Gamla pampar ryter till och äntligen börjar media uppmärksamma det faktum att framvaskningen av vår nästa partiordförande sker bakom lykta dörrar i en process som snarare liknar ett påveval än ett partiledarval i ett socialdemokratiskt parti.
Stig Malm ryter högst av alla och får välförtjänt och behövligt utrymme. Han menar att ”vi håller på som om vi fortfarande är knutna starkt till Sovjetunionen” och den gamle talmannen Tage G Pettersson konstaterar att valberedningens arbete är ”på gränsen till katastrof”. Jag kan inte annat än att hålla med!

Jag är vald som sjunde ombud av över 30 kandidater. Jag är otroligt stolt över att få representera mina partikamrater på en så här viktig kongress. Och så får jag inte vara med och bestämma. Jag får inte ens vara med och tycka till. Det är skamligt och upprörande.

Spelet sker över huvudet på de allra flesta medlemmar och inte ens vi som blivit valda till kongressombud får delta i den förberedande diskussionen. När beslutet om vem som ska bli nästa partiordförande kommer tas så kommer jag inte få rösta på mer än en kandidat. Beslutet kommer vara fattat långt före jag anländer till Stockholm Waterfront. Beslutet kommer tas av en inre maktkrets och ta oerhört lite hänsyn till vad medlemmar och kongressombud tycker och tänker.

För vår del blir det som att åka till en nordkoreansk partikongress och klappa i takt till den store ledarens intåg på scenen. Eller för att använda Stig Malms ord, det är ”ovärdigt ett socialdemokratiskt parti”.

Posted in Blandat, Socialdemokrati | Tagged , , | Leave a comment